The king of rock, suckers mc's they won't retire!
Jag har inte bloggat på länge men nu tyckte jag att det var dags igen! Igår var en askul kväll! För några dagar sen fick jag reda på att Run- D.M.C skulle komma till Viproom (en av dom mest fancy klubbarna i Paris, och även bloggerskan Kenzas favorit klubb). Hela trion skulle inte komma, eller duon efter den tredje medlemmen, Jam Master Jay blev skjuten i Nyc för några år sen. D.m.c skulle inte komma men det mest framgångsrika Jospeh Simmons (Run) skulle komma. Han har under senaste året blivit pastor (revrent) så han går under namnet "Rev Run". Som ni kanske kan förstå så är detta väldigt stort för mig. Jag har lyssnat på Run dmc så länge jag kan minnas eller iaf sen högstadiet då jag först uppptäckte att en av deras låtar var med i min dåvarande favoritfilm "The Lost Boys". Låten var "Walk This Way" och den var bara med i cirka 40 sekunder men det var allt som behövdes. Det var på den tiden innan alla nerladdningsprogram så det jag gjorde var att jag gick in på skivbutiker på nätet och lyssnade på 30- sekunders smakprov på Run-Dmc skiva "Raising Hell". Till sist köpte jag skivan på Åhlens för 169 kr.
I alla fall nu lämnar jag memory lane och ska berätta om igår kväll. Vi laddar upp hos oss jag, Carro, Elin och Isabel. Nu gäller det att klä upp oss från "head til' toe". Men efter ett glas vin tycker jag att det skulle vara ascoolt att ha Carros Run-Dmc linne på sig tillsamans med svarta jeans. Klockan går och jag är spänd och säger hela tiden "vi borde dra nu, klockan är snart 11" men tjejerna säger att det är lungt, vi hinner, det är öppet till 5. Tills sist vid halv ett kommer vi iväg. Mitt hjärta bultar som bara den när bouncern vi dörren checkar in oss. Efter vad som känns en evighet av (få se nu, är dom snygga nog) så ler vakten och släpper in oss. Det är inte så mycket folk men musiken rockar och banderoller i neon glittar, blinkar och rullar runt på vägarna med "Runs" namn. Carro och Elin lackar ur på någon dum vakt som säger åt dom i otrevlig ton att hänga in jackorna. Vi väntar och väntar men ingen Run syns till. Han ska ju vara Dj för tusan ju. Elins och Carros tålamod har tagit slut sen länge sen och dom är redo att mörda. Isabel är fortfarande glad o jag har jättekul. Carro och Elin bestämmer sig för att dra o klockan börjar närma sig två. "Emilia, han kommer nog inte", "Emilia stanna med Isabel".
Efter tag börjar jag tänka "Ja, han kommer nog inte, lika bra att ge upp" Elin och Carro har gått upp för den långa trappen och jag drar i Isabel och säger att vi kan lika gärna börja dra oss. Isabel går före, jag går lite efter. Plötsligt får jag syn på en kille som sitter längts in i hörnet på slutet av baren. "Oj, tänkte jag han ser ut som han från Run-D.m.c" Jag kollar än gång till och då slår det mig, det ÄR han (Run) från Run-D.M.C. Innan jag ens hinner fundera mer på det så går jag fram och säger högt; "Revrent Run". Han svarar "Yes, thats me". Där någon stans dog jag av lycka samt förvirring över hur jag kan ha så himla tur. Jag forsätter och babblar, presenterar mig och skakar hand med han och frågar lite om hans musik och när han ska DJ:a. "in a couple of minutes" blir svaret och där bestämmer jag mig för att "nä nu har jag nog pratar klart med min stora idol", så jag tackar för mig och går. Det är först efter någon minut jag kommer på att jag skulle ha frågat om jag skulle ha fått tagit ett kort. Jag vänder mig om för att se om jag kanske ska gå tillbaka men nu har fler fans kommit på att deras idol faktiskt sitter i baren så nu står det tre biffiga livvakter runt om han. Så jag skiter i det. Springer istället ut till Elin o Carro och berättar vad som hänt. Dom går men jag och Isabel stannar och njuter av showen. Det var min torsdagkväll det!
I alla fall nu lämnar jag memory lane och ska berätta om igår kväll. Vi laddar upp hos oss jag, Carro, Elin och Isabel. Nu gäller det att klä upp oss från "head til' toe". Men efter ett glas vin tycker jag att det skulle vara ascoolt att ha Carros Run-Dmc linne på sig tillsamans med svarta jeans. Klockan går och jag är spänd och säger hela tiden "vi borde dra nu, klockan är snart 11" men tjejerna säger att det är lungt, vi hinner, det är öppet till 5. Tills sist vid halv ett kommer vi iväg. Mitt hjärta bultar som bara den när bouncern vi dörren checkar in oss. Efter vad som känns en evighet av (få se nu, är dom snygga nog) så ler vakten och släpper in oss. Det är inte så mycket folk men musiken rockar och banderoller i neon glittar, blinkar och rullar runt på vägarna med "Runs" namn. Carro och Elin lackar ur på någon dum vakt som säger åt dom i otrevlig ton att hänga in jackorna. Vi väntar och väntar men ingen Run syns till. Han ska ju vara Dj för tusan ju. Elins och Carros tålamod har tagit slut sen länge sen och dom är redo att mörda. Isabel är fortfarande glad o jag har jättekul. Carro och Elin bestämmer sig för att dra o klockan börjar närma sig två. "Emilia, han kommer nog inte", "Emilia stanna med Isabel".
Efter tag börjar jag tänka "Ja, han kommer nog inte, lika bra att ge upp" Elin och Carro har gått upp för den långa trappen och jag drar i Isabel och säger att vi kan lika gärna börja dra oss. Isabel går före, jag går lite efter. Plötsligt får jag syn på en kille som sitter längts in i hörnet på slutet av baren. "Oj, tänkte jag han ser ut som han från Run-D.m.c" Jag kollar än gång till och då slår det mig, det ÄR han (Run) från Run-D.M.C. Innan jag ens hinner fundera mer på det så går jag fram och säger högt; "Revrent Run". Han svarar "Yes, thats me". Där någon stans dog jag av lycka samt förvirring över hur jag kan ha så himla tur. Jag forsätter och babblar, presenterar mig och skakar hand med han och frågar lite om hans musik och när han ska DJ:a. "in a couple of minutes" blir svaret och där bestämmer jag mig för att "nä nu har jag nog pratar klart med min stora idol", så jag tackar för mig och går. Det är först efter någon minut jag kommer på att jag skulle ha frågat om jag skulle ha fått tagit ett kort. Jag vänder mig om för att se om jag kanske ska gå tillbaka men nu har fler fans kommit på att deras idol faktiskt sitter i baren så nu står det tre biffiga livvakter runt om han. Så jag skiter i det. Springer istället ut till Elin o Carro och berättar vad som hänt. Dom går men jag och Isabel stannar och njuter av showen. Det var min torsdagkväll det!
Kommentarer
Postat av: Net
Aaaaah! AVIS!!!
30sek låtarna kommer jag ihåg;) Puss!
Postat av: Mannmm
Postat av: Mamma
Ahh! Tänker att det nog måste ha varit samma känsla som om
jag träffat Paul Simon 1970 ! Det här med att vara " starstruck " runs in the family :)
Postat av: Mamma
Postat av: Ma
Postat av: Anonym
Nu blir det många kommentarer här pga av oförmåga med touchknappar . Måste bara få tilllägga att jag tror jag kan leva mig in i din känsla , detta magiska att träffa dina idoler " live" .
Postat av: Helene
Häftigt, vilken härlig känsla! Fast jag blir lite fundersam att ni lyckades hålla er vaken till halv ett innan ni gick ut=D. Kram Helene
Postat av: Emilia
I paris är det andra tider (beroende på hur man lever) men man vaknar vid 4 och äter middag runt 10 och sen går man ut runt midnatt eller 1 och kommer hem vid 5. Sen upprepar man detta. (vissa gör detta)
Trackback
